Vadstena i Alla Format

Vi inleder en serie av intervjuer med personligheter verksamma i Vadstena.

Vad vore inte bättre än med en andlig början, pilgrimspräst Tomas Wettermark, vid Pilgrimscentrum i Vadstena.

Med stugvärme från en gammal vedspis och lukt av nybakat bröd möter jag pastor Tomas och diakonissan Ewa Lund. Vi sätter oss vid de enkla, men robusta träbänkarna med en kopp nybryggt kaffe. Stämningen är bra och lite uppslupen. Tomas är ingen kyrklig neanderthalare utan en glad och öppen pastor. Det här ska bli intressant.

tomas_2Tomas, Du är en uttolkare av Guds tro. Vad är TRO för dig, idag år 2016?

– Bra fråga och enkel, svarar Tomas lite skrattande, och fortsätter:

– Tro? Att svara kort på en sån fråga är kanske i första hand en visshet om en trygghet om NÅGON som ser och förstår och som jag kan vända mig till.

– Det är i första hand ingen intellektuell kunskap eller att övertyga andra med intellektuella argument.

– För mig är det en erfarenhet av att inte vara utelämnad, eller mot slumpen. Gud är förenad med mig, fastslår Tomas!

Jag fortsätter och ställer frågan: VAD ÄR EN PILGRIM?

– Pilgrim i exklusiv mening  är människor i allmänhet som går väldigt långt till fots. Det är ETT sätt att beskriva. Risken är att det blir väldigt exklusivt, alla har kanske vare sig tid eller råd att genomföra en pilgrimsvandring.

– Men egentligen handlar det om något mera. Varje människa är PÅ VÄG…vi har en start, en resa och ett MÅL för att starta en ny väg…..

Som Tomas uttrycker det, alla vill få göra något och samtidigt vara den man är.

Jag går över till att fråga om Pilgrimscentrum och om den verksamhet man bedriver.

–  Vi är 5 heltidsanställda och ytterligare en person kommer att anställas.

– Vi har en öppen verksamhet som människor kan komma in till. Precis som när du kom till vårt café med en värme i lokalen och doften av nybakt bröd. Mest bekant är kanske våra vandringar som kan vara en timme, en dag eller t o m en vecka

– Vår längsta vandringsled går mellan Söderköping och Vadstena. Det är 14 mil som avverkas på en vecka, där vi övernattar i kyrkor på vägen. Om du är intresserad  att delta i våra vandringar….

– Tomas höjer rösten för att uppmärksamma himlens aktiva konkurrent, Internet.

skarmklipp-2016-11-24-09-29-23– Gå in på www.pilgrimscentrum.se.

I Pilgrimscentrums historiska lokaler, vägg i vägg med sveriges äldsta teater, från 1700-talet, står den andliga värmen högt i tak. Tomas berättar om de allos närvarande bönerna, 5 till 6 gånger om dagen sju dagar i veckan. Där finns en shop med litteratur i anslutning till caféet och på övervåningen ett gästhem för kvinnovila, och dit har män inte tillträde, inflikar Ewa.

Jag vill pröva Tomas om vandringens och resans innebörd med berättelsen om en gammal och mytomspunnen resa, Marco Polos resa österut.

När han gjorde sin första resa till Kubilar Khans Kina i slutet på 1200-talet förolyckades han  i Himalayas svårtillgängliga områden på sin väg till Kina. Marco Polo blev räddad och omhändertagen av tibetanska munkar och fick den vård som gav möjlighet för den sista delen av resan. Han deltog i munkarnas dagliga böner och funderade väldigt starkt på att stanna. Den munk som var hans ledsagare i bönen talade om munkarnas långa INRE resa. Men det fanns för Marco Polo en mycket speciell drivkraft att fortsätta sin färd. Den frid som munkarna erbjöd var inte tillräcklig för att få Marco Polo att stanna.

Tomas, skulle du om du vore Marco Polo välja munkarnas outforskade inre rike eller fortsätta din resa till den sekulära Kubilars Kahns rike?

Tomas skrattar.

– Man skulle kunna svara på båda sätt. Har jag en vision att jag ska göra något speciellt, Vill Gud att jag ska göra det här och känner mig säker på det, då gör jag det? Eller är jag osäker på vilken väg jag ska gå kanske jag inte skulle hålla mig till ursprungsplanen utan stanna hos munkarna.,

Tomas fortsätter:

– Den ena resan behöver inte vara bättre än den andra.

Jag inflikar att det här lika mycket kanske handlar om pilgrimens två sidor?

– Visst är det så. Men det är en bra fråga, säger Tomas.

18610702-8g5lj– Bra att den aktualiseras, jag tror att ibland har man visioner, kallelser eller en idé och ibland är det bra att hålla sig till det även om man blir lockad till att göra avsteg. Men man kan ju också känna in med magen, Vad är det NU? För det verkar som även Gud kan ändra sig, och ge mig nya instruktioner. Ytterst skulle det bero på vilken situation jag skulle befinna mig i.

– För övrigt påminner det oss om den ursprungliga betydelsen av PILGRIM, från latinet Per och Ager. Fritt översatt ”över åkern”, men skulle också kunna betyda ”över havet”. För att kolla VAD som finns därborta.

Tomas säger väldigt vederhäftigt:

– Det man söker har man burit med sig hela tiden, och fortsätter

– Har man börjat upptäcka någonting så har man också börjat finna det.

Dagarna innan vår intervju var påven i Lund som ett erkännande av reformationens betydelse. Det var 500 år efter att Martin Luther spikade upp sina upproriska teser på kyrkans dörr i Wittenberg.

500 år av krig inom kristendomen med över 100 miljoner döda. Nu skulle katolicismen och lutheranismen  försonas. Det är inte långt till att koppla ihop det med den andra världsreligionens splittring, Islam, mellan sunni och shia.

Hur ser du Tomas på splittringen både inom och mellan de två största världsreligionerna?

– Fem imperativ som det står i den heliga skriften.

– Vi brukar idag säga den evangeliska kyrkan, för Martin Luther har idag inte så mycket med saken att göra, inte längre !

– Den katolska kyrkan är ca 1,2 miljarder och övriga kristenheten nästan lika många.

– Splittringen är naturligtvis ytterst sorgligt när miljoner människor fått dö pga denna splittring.

Tomas markerar väldigt tydligt mot de oegentligheter som förekommit i kyrkanas namn.

– Vem blir imponerad av den kristna tron när dom kristna slåss sinsemellan.  Så kan ju faktiskt människor tänka. Det är ju världens sämsta predikan

Jag tar upp frågan om påvens mycket bestämda och nekande svar om kvinnliga präster i den katolska kyrkan och hans provocerande påstående att den svenska kvinnan är så stark att ”den svenska mannen väljer kvinnor från andra länder”.

Ewa Lund replikerar och skrattar:

– Han är ju en gammal ogift farbror.

– Men man kan ju vända på den där första frågan säger Ewa. Man kan ju säga så här: att kvinnor utanför Sverige är så trötta på väldigt auktoritära män att de hellre väljer en svensk man. Han kan se till att kvinnan får komma till sin rätt säger Ewa med pondus.

22128241-hmskdSant Egidio-rörelsen startade i Italien det upproriska året 1968. Det har blivit en omfattade ideell verksamhet som förenar den dagliga bönen med social verksamhet. Människor ur alla samhällsklasser deltar i en mångsidig social verksamhet. Man är ute i de fattiga områdena och jobbar helt gratis med allt från tandvård till skola och utbildning. Som jag har förstått är det närmare 50.000 aktivister som på sin lediga tid utdör stordåd.

När får vi se en sådan rörelse i Sverige Tomas?

– I många länder finns inte den här välfärdspolitiken som vi har i sverige och kanske inte behövs som i Italien säger Ewa.

– Men det finns väl en fattigdom i sverige idag som kräver social verksamhet, är min kommentar.

Om jag frågar 100 personer vad  diakoni är kan 90 inte förklara vad det är. Varför inte använda ett ord som beskriver vad det handlar om, en social verksamhet för människor i olika former av nöd?

Diskussionen övergår i på vilket sätt privata företag kan lämna ”kunskapsblod” till kyrkans diakoni. Det finns dolda mänskliga resurser på företag, där anställdas privata fritidsintressen är en outforskad skatt. Vi ÄR mer än vad vi GÖR.

Det är en idé Tomas tycker om.

Pilgrimscentrum har ett seminarium i februari varje år. Nu 2017 är ämnet ”Från och Till”. Jag har botaniserat i gamla seminarier och fastnat för år 2015 och en föreläsning som Birgitta Widén höll, ”Många blommor-Enhet i mångfald”.

HUR ska man tolka det Tomas?

– Kyrka eller mänsklighet är ju en bukett av alla karaktärer,ideér, människor,erfarenheter, viljor, visioner. Glädjen att vi behöver varandra.

– Vi ska välkomna varandra. Det finns en gudomlig kärlek att vi är olika.

– Välkommen du som du inte har sett förr !

– När vi sätter upp gränser, får det precis motsatt effekt. Det lockar inte utan kommer istället öka klyftan, öka missförståndet, öka rädslan. Allt handlar om rädsla. Att någon ska ta ifrån mig allt.

”Tvivla inte – utan tro”, sa Jesus till Tomas tvivlaren.

Vi är många som upplever ett tvivel om Gud finns och varför då världen ser ut som den gör.

Tomas, FINNS GUD?

– JA, Gud finns, svarar Tomas bestämt.

– Det är min absoluta övertygelse. Vad grundar jag det på? Ja, dels erfarenheter förstås och andra människors erfarenheter. Men också, för mig är det en viktig punkt, kanske inte avgörande, annars hade jag inte ens ställt frågan. Min utgångspunkt är, om jag frågar efter något, söker efter något, då finns det också. Om jag har börjat söka något så finns det också. Jag kan inte hitta på såna saker själv.

Tror du på Darwins evolutionsteori? Känner du ett behov av att motsäga Darwin?

– Näe, inte alls. För mig är det inget avgörande om Darwins teori, som är en teori, om den stämmer eller om det är någon annan teori som dyker upp. Jag behöver inte använda det som ett bevis för Guds existens. I alla tider har vi försökt med olika beskrivningar säga hur saker och ting kommit till. Gamla testamentet skrevs för ca 3000 år sedan. Då hade man en världsbild där man trodde jorden var platt med en ostkupa över alltihop med luckor som Gud kunde öppna och stänga för att det skulle regna osv. Sedan hade man en annan världsbild på 1500-1600-tal som man blev halshuggen för om man vidhöll en annan uppfattning. Sen har vi nya teorier nu.

– Mig stör det inte, säger Tomas och fortsätter: Utan det här är en relation till Gud som det handlar om för mig. Jag ser ju Guds handlande i allt som sker och det jag ser. Men hur det har kommit till det kan jag aldrig omfatta.

Intervjun går mot sitt slut och jag ställer 5 snabbfrågor till Tomas.

Senast lästa bok, förutom Bibeln?

– Ska vi se, faktiskt en….”Jag är pilgrim” men handlar inte om pilgrimer utan om terrorismen i Afghanistan. Haze tror jag författaren heter.

När skrattade du senast?

– Alldeles nyss.

När grät du senast?

– Nu ska vi se, det var inte så länge sen heller. I förra veckan var det.

Om du skulle ta med dig en person till en öde ö, vem valde du då, om du inte får ta med din fru?

– Ja du, det var svårt.

Men okej, du får ta med din fru…

– Då gör jag det.

Om du vore ett djur, vilket djur skulle du vara?

Svaret kommer snabbt:

– KATT, definitivt!

Slutligen en monumental fråga:

Skulle världen se annorlunda ut om det inte fanns några religioner?

Tomas skrattar igen.

– Jag vill svara ja. Religion har blivit någonting dåligt, om vi med religion menar den organiserade formen av Guds tillbedjan eller Guds relation. Organisationer har alltid en tendens att bli väldigt, väldigt begränsade, som ett staket. Det är religionernas problem, kort sagt. I den synpunkten vill jag säga JA. Å andra sidan om man säger att man med religion menar att råkna med Gud, be till Gud, ha en Guds relation så är det nog så att om människor trott på Gud hade världen sannolikt sett ut helt annorlunda. Då hade världen varit god. Men nu är det så att vi inte tror på Gud. Vi tror på en massa annat som på makt, trisslotter, andra människor, en organisation etc. Men vi tror inte på Gud. För hade vi trott på Gud hade allt det andra varit oerhört oviktigt.

– Och nu citerar jag Dietrich Bonhoeffer, en tysk motståndsman som deltog i andra världskriget. Han var präst och aktiv motståndsman och sa att ”vi människor tror på väldigt mycket. Vi tror faktiskt på för mycket. Vi tror på oss själva. Vi tror på andra människor. Vi tror på makt. Vi tror på pengar. Vi tror på vår religiösa gemenskap. Men vi tror inte på Gud. För hade vi gjort det hade allt det där andra varit helt oviktigt.”

Intervjuare: Roger Durlind

Hitta

Birgittas väg 4

592 31 Vadstena